Framme i Toronto!
Flygresan gick verkligen hur bra som helst. Jag kom till Arlanda 10.20, och checkade in direkt. 12.20 skulle planet gå men det blev en halvtimme försenat. Tydligen var det högtryck på Heathrow och vi fick lov att vänta på landningstillstånd eller något. Jag slumrade till en stund på vägen till London och när vi landade var det bara att kliva av och gå till nästa flyg. Min mellanlandning var bara på ca 2 timmar och iom förseningen kom jag genom alla kontroller och allting en halvtimme innan nästa flyg gick. Det var en himla massa folk på Heathrow, många plan som var försenade eller inställda. Så det tog sin lilla tid att gå igenom allt!
Men så på nästa plan alltså, det gick i tid. Jag kollade på 6 avsnitt av Modern Family, det är så himla kul! Lite mat på det. Och så 2 Family Guy. Sista avsnittet satt jag och halvsov till. Så jag kröp ner under filten och sov i 4 timmar efter det. När jag vaknade var vi bara 30 min från Toronto. Skönt! Fast lite besvikelse ändå, jag hade tänkt kolla på Brave =P
Av planet och in i toaletten för att fräscha upp sig. Och så tullen. Det var ju en ganska rolig historia. Jag har åkt igenom Canada förut och tyckt att de är lätta att ha och göra med. Då skulle jag iofs bara mellanlanda så behövde inte fylla i några blanketter. Blanketten var lätt den här gången, men sen fick jag gå till Immigration och förklara vad jag skulle göra här. Det var då det roliga började!
Jag sa att jag skulle besöka en vän. Som jag har lärt känna i djungeln. Tjejen i tullen frågar hur länge vi känt varandra och jag svarar ärligt: 6 veckor. Januari-februari.
Så fortsätter tjejen fråga, hon är hur sur och hård som helst. Jag hör knappt någonting på ena örat så jag får fråga va, va? och se allmänt dum ut. Och så visar det sig att typ allt hon frågar kan jag inte ens.
Jag vet inte hur man stavar Ryans efternamn. Inte vilken dag han är född. Inte vad han jobbar med. Jag har inte fått hans mobilnr utan bara hemnr. Men hur ska jag kunna nå dem då, säger hon. Du? Undrar jag. Ja, jag. Jag ska ringa dem nu.
Hon ringer hem till dem men ingen svarar. Hon börjar bli väldigt misstänksam.
Han kanske jobbar som lönnmördare, det vet ju inte du, säger hon.
Nej men, herregud, inte Ryan. Han är ju jättesnäll!
Ja, men det vet man aldrig. Du borde ha kollat hans jobbresume.
Och så fortsätter det. Det blir ganska komiskt. För jag kan inte svara på någonting. Men jag reser ju såhär! Jag tar allting kolugnt. Visst, jag har inte deras mobilnr. Mitt plan är över en timme försenat av någon anledning, jag vet faktiskt inte ens om de kommer stå där och vänta på mig. Men det löser sig! Jag kan alltid hitta internet och få tag i honom. I värsta fall får jag bo på hotell en natt. Ingen big deal. Jag är inte nipprig innan jag reser. Jag litar på att universum guidar mig.
Tillslut stämplade hon iaf mitt pass med ett par varningsord:
Jag låter det gå för den här gången, men kolla upp mer saker nästa gång.
--
Ojojoj. Jag hade inte räknat med att det skulle vara så i Canada. USA vet jag är benhårda. Men efterhand är det ju kul. Det måste ha låtit så korkat och naivt. Resa till någon du träffat i djungeln, knappt pratat med sen dess. Och du kan ingenting om honom eller vart han bor.
De stod iaf och väntade på mig, Ryan och hans mamma. Om man tycker Ryan är go så är det ingenting mot hans mamma. Så himla go!! Så vänlig och lättsam och nere på jorden. Jag diggar henne. Mamma och hon skulle komma bra överens, de är typ likadana :)
Vi har pratat massor, ätit en sen middag och tittat på tv. Jag bor i Ryans systers rum. De är så snälla allihopa, Ryan, hans mamma och hans bror.
Imorrn ska vi ut och kika runt. På måndag hittade vi ett meetup som vi ska gå till. Lära oss tyda tekoppar. Ryan är ju också intresserad av övernaturliga ting så nu ska vi utforska detta tillsammans :)
Han är glad att hans svenska konstiga vän är här!
---
Nu ska jag sova. Men jag bloggar igen imorrn med bilder från Toronto :)
Saknar er där hemma redan, ni är så goa och flummiga!
<3
Kommentarer
mammi
Oj,vilken spännande resa det blev!Gulp!Skönt att dom släppte in dig till slut!Du är så cool,jag skulle ha blivit panikslagen (lite iallafall).Bra att du blev välkomnad med stora famnen sen!Det blir säkert en trevlig vecka där i Canada.Ser fram emot bilder sen =) Christer har fixat kaffe på sängen som vanligt,så vi myser med tända ljus och "nyhetsmorgon".Han hälsar att du ska vara rädd om dig.Han tycker att det blev tomt utan ditt"fladder"här =)Ha det så gott så hörs vi.Kraaamar Mammi
Trackback
