Mensvärk mitt i natten
Klockan är strax efter 3 på natten och jag vaknade nyss med mensvärk. Sådan där äcklig en som gör att man inte kan somna om.
Gick upp och tog en värktablett och väntar nu på att den ska kicka in.
Kan passa på att skriva av mig också. Herregud vilken grå lördag det var! Det regnade hela dagen, mer eller mindre, och det var grått och tråkigt. Jag tog bussen ner till L.A Convention Center för att gå på Green Festival som hålls där i helgen.
Skulle möta upp med L.A EcoVillage för att lära mig mer om dem och hjälpa till så gott jag kunde i deras bås.
Ingen var där när jag kom men efter ett tag dök tanten som startat hela grejen upp, Lois.
Vi pratade lite och jag fick lite info om hur jag skulle göra när det kom besökare. Grejen är ju den, att jag vet INGENTING om den här "byn". Helt ärligt inte ett skvatt. Så jag fattade inte riktigt varför jag skulle stå i deras bås, med tanke på att jag inte kan svara på någons frågor, men tänkte att; jaja, jag kan ju lära mig jag också av de andra som står där!
Och så vill jag ju lära känna folk som intresserar sig för sådant som jag gör.
Det kom en tjej till men hon visste inte så mycket mer än jag heller och hon var inte så jätteintresserad av att prata med mig heller. Ibland vet jag inte vad jag gör för fel. Jag är jättetrevlig, pratar, ler och ser folk i ögonen. Men ibland är det som att folk äcklas av min blotta närvaro.
Lois gick iväg ibland och jag fick besvara folks frågor så gott det gick. Satt där med ett leende på läpparna och gjorde faktiskt ett bra intryck fastän jag fick hänvisa mycket till den andra tjejen. En del skumt folk kom förbi, en man bara mumlade och en annan sa; nej jag förstår inte dialekter, jag tar bara ett papper! så fort jag öppnade munnen.
Sen gick den andra tjejen och Lois kom tillbaka.
Vet du vad som funkar mycket bättre, säger Lois. Om du står utanför båset och stoppar folk istället. Det kommer inga besökare om du bara sitter och hänger. Själv stannar jag inte till i bås där folk bara sitter. Så antingen ställer du dig, eller så kan du lika gärna gå runt och titta själv på expot. Sitt inte bara där!
Ok, hon kanske inte menade något som helst illa med det hon sa, men för mig kändes det som kallvatten i ansiktet. Här sitter jag och gör mitt bästa, tanken har slagit mig flera ggr att ställa mig upp och stanna folk. Men, jag känner mig inte redo. Jag tycker det känns dumt att stanna folk och säga: vill du ha lite info om L.A EcoVillage, själv vet jag inte ett skvatt om dem men jag tror de är bra!
För de kommer ju fråga vad det är, och det vet jag ju inte.
Därför satt jag hellre ner och såg trevlig ut (folk log ju mot mig och stannade till!) och hjälpte dem när de kom fram till mig istället.
Men så fick jag höra det där, och det blev för mycket för min redan gråa start på dagen.
Till grejen hörde nog också att jag strax innan hade gått runt expot själv och kikat. Gick förbi ett bås där en kille stannade mig och frågade om jag ville testa en 3 minuters meditation. Absolut sa jag, och fick sätta mig på en stol och sätta på mig hörlurar. Det var faktiskt helt fantastiskt hur bra den där meditationen funkade, även där med allt folk som gick förbi och tittade!
Kvinnan som hade gjort meditations cdn och en bok har tydligen klasser på Golden Bridge Yoga, som Jamie så varmt rekommenderar och vill att jag ska besöka så jag kan hitta folk "av mitt slag." :)
Så när jag fick veta att denna kvinna jobbar där blev jag entusiastisk och frågade om hennes klasser. Men hon var så konstig, hon tittade knappt på mig och svarade bara Mm. Jag har klasser på torsdagskvällarna.
Och sen gick hon. Inte ett leende, inte ett; men vad kul att du hört om oss, kom gärna och testa!
Ingenting. Hon ville verkligen inte veta av mig kändes det som :/
Så jag köpte varken cd eller bok utan gick ganska besviken därifrån.
Men jag ska ändå testa Golden Bridge, de har ju många andra lärare också.
Och efter att ha fått order om att inte sitta och "se tråkig ut", tog jag mina saker och skyndade in på toa med tårarna rinnande över kinderna. Satt där en stund och grät, men sen blev jag irriterad istället. Ska det va så, så får det väl va så! Skit i allt och alla! Är det meningen att jag ska vara ensam nu i vinter så får jag väl vara det! Med nöje :)
Så marscherade jag ut och gick till matlagningsscenen, där Chef Rawsheed skulle laga mat. Han var på Gentle Barn när jag var på tour där. Vi pratade aldrig men han har ett underbart leende och snälla ögon, och han såg åt mitt håll flera ggr under den lördagen och log. Mörk snubbe med långa svarta dreads och fjädrar i håret. Honom diggar jag.
Han var på scenen och fick syn på mig när jag satte mig i publiken. Och jag måste säga att hans leende, lilla vink, att han kände igen mig blåste bort allt det negativa. Jag satt där och log åt hans matlagningsshow och ser verkligen framemot att få träffa honom igen på torsdag när det är Thanksgiving fest på Gentle Barn. Då ska jag banne mig prata med honom också! :)
En av indianerna som hade hållit ett seminarium tidigare på dagen kom till publiken och då hälsade de djupt på varandra. Det var också vackert.
Han verkar helt klart ha samma syn på livet som jag. Bara det att han tackade och gav kärlek till vattnet han höll i en glasburk innan han hällde det i mixern (han gjorde raw, vegansk salladsdressing) var i mina ögon helt fantastiskt. Såna människor vill jag lära känna!
Jag gick iaf tillbaka till L.A EcoVillage för att säga hejdå. Tänkte att jag inte kunde rusa iväg och sen bara försvinna. Så jag gick dit och sa att jag måste gå, men att det var trevligt att träffas och att jag ska försöka komma på deras rundtur på lördag (vill ju faktiskt fortfarande veta vad de gör!). Och då var Lois jättetrevlig igen, och sa, du är uppskriven på listan, kom jättegärna dit, tack så hemskt mycket för att du kom, det var jättetrevligt att ha dig här.
Ok, så jag kanske överreagerade tidigare. Hon menade ju inget illa med det, det kom bara ut så fel, och jag tolkade det för djupt.
Så hoppade jag på bussen igen och kände att nej fan, jag ger mig inte! Nu när jag faktiskt vill vara social i L.A (tidigare har jag mest hållt mig för mig själv och fokuserat på mina tankar och mitt utvecklande spirituellt) så verkar det som att ingen vill umgås med mig. Men NÅGON måste jag ju kunna hitta som gillar mig. Eller? Är jag väldigt svår att tycka om?
--
Imorrn ska jag träffa en svensk tjej som bor här i L.A, och nästa helg ska lite folk ut och dumpstra, de kan nog vara kul att umgås med :) I veckan kommer barnens pappa Bobo, han är sååå trevlig! Det ser jag framemot. Och på torsdag är det Thanksgiving med Chef Rawsheed, Pamela Anderson och massa underbara djur.
Så det blir en bra vecka, det tror jag! Man ska aldrig ge upp, inte ens när det känns mörkt <3
Kommentarer
mammi
Du hade bara otur och kanske tolkade du in för mycket i sättet du blev bemött på! Sen är det bara att acceptera att man inte blir omtyckt av alla, men det är deras problem=)Och alla vi som känner dig kan ju inte ha fel -Du är ju den bästaste av dom bästa . Vad du gör , ansträng dig inte för mycket ! Hoppas du får trevliga soliga dagar nu ! Pussss o kraaam från en som älskar dig mest av allt på jorden <3<3<3
Isabelle ; )
Du är absolut inte svår att tycka om eller någon man blir "äcklad av dess blotta närvaro" utav! NEJ NEJ NEJ! Du är en underbar människa!! ;D Såååå rolig, snäll, omtänksam och lite lagom knasig sådär, precis som jag haha ;P Inga negativa tankar om dig själv nu .. det är ju faktiskt amerikanerna som är lite "speciella" :P
Svar:
SkinnyBitch
Trackback
