Något fladdrade precis förbi i ögonvrån. Husspöket, är det du?

Jag överväger det dagligen, om jag ska ta kontakt med henne eller inte. Jag är så rädd. Men så nyfiken.

Kanske ska jag bara be henne om en enkel gest, visa att hon finns här. Lägga fram ett par stickor och garn, be henne påbörja en stickning.

Då slipper jag bli rädd om hon kommer. Kan hon bara sticka lite när jag sover så ser jag det på morgonen sen.

--------------

----------

----

Aj vad ont två av de nya piercingarna gör. Kan inte ligga på magen. De ä svullna som sjutton, nästan så att huden äter upp smycket liksom. Men jaja, det får va, förhoppningsvis läker de så småningom.

Annars får jag väl dra ut dem, igen.

-------------

--------

---

Idag var det två killar här och målade om vårt vardagsrum, inför filminspelningen nästa vecka.

En var ganska söt, han hade tatueringar och var väldigt trevlig och pratglad.

De skulle komma imorrn också. Kanske man ska försöka se skaplig ut och se om man kan få en ny polers här.

Det vore inte helt fel!

Inget sexuellt alltså, utan en bekantskap. Jag behöver träffa lite folk som är lika mig.

Och det är ju så att man går på utseendet. Har han tatueringar så dras jag automatiskt till det.

Eller, om någon har det där speciella, intressanta i blicken, så dras jag ju till det.

Det kom även två andra killar idag och bar in en massa konstiga möbler som jag antar ska användas till filmen.

Jag kan ta kort på det imorrn, det var väldigt fräcka grejer.

-------------

-----

--

Jag vet inte varför jag började blogga nu egentigen. Kändes som att jag hade nåt att skriva.

Men som vanligt blev det bara massa tjingtjong hit och dit.

Min blogg är nog väääldigt rörig att läsa om man inte känner mig.

Hinner aldrig med att skriva, så det blir väldigt osammanhängande.

Men det är kul för mig att titta tillbaka och läsa!

När Cristina och jag gör Sydamerika ska jag försöka blogga mycket, så jag kan återuppleva resan sen :)

Önskar jag hade gjort det med Costa Rica, hade vart kul att se tillbaka och försöka analysera varför jag kände som jag gjorde för landet.

För det var ju inte bara en besvikelse!

Visst hade jag trott att det skulle vara mer vilt, mer djungel. Men det var ju fint också, absolut!

Och jag hade kuuul, träffade så mycket härligt folk!

På tal om det, Jaime är på Burning Man nu. Jag är lite avis.

Fastän jag tror jag hade smällt av i värmeslag där ute i öknen.

Och jag kände inte till hundra att det var mitt år att åka dit.

Tror jag väntar ett tag.

Istället för att hasta dit bara för att jag vill se det nu, på en gång. Så är det bättre att åka dit med inställningen att njuuta, leva i varenda sekund, göra det till en lika storslagen upplevelse som Ozora.

Åh, på tal om. Lyssnar på OTT nu, härliga fina känsla i magen. Försvinn aldrig ifrån mig!

---------------

-------

---

Kom på det. Om man upplever något till musik så minns man känslan så himla starkt. Man behöver bara höra musiken igen så får man översvämning i magen.

Om jag nånsin föder barn så ska jag se till att ha en låt till det, en låt som jag inte har någon knytning till annars.

Så att den blir en speciell känsla låt till just det ögonblicket.

För det är som OTT nu, jag känner det som pirr i hela kroppen.

Åh jösses, det är helt galet.

Jag fryser, pirrar, det pulserar i hela kroppen, armarna flyter av sig själva till energin som flödar runt mig, jag blir typ nervös och harmonisk, upprymd och glaaad, allt på samma gång. Väldigt svårt att beskriva.

Jag vill att Burning Man ska bli så speciellt.

Om något år, då åker jag dit, och jag hoppas att några andra fina själar vill med mig då! Så gör vi det till en magisk upplevelse tillsammans :)

---------------

-------

--

Oj, kom på att jag satt en tid för tatuering nästa helg.

Hm, fan va jobbigt. Orka med ont i benet en gång till. Sist kunde jag knappt gå på tre dagar, fy fan vad ont det gjorde. Trodde skinnet skulle spricka på mig, benet explodera.

Men men, lika bra att få det klart. Så slipper jag tänka mer på det, och gå runt med det halvfärdigt.

Jag hade tänkt täcka över indianen här också, men jag tror jag väntar. Jag vet vad jag vill ha, men jag måste verkligen bli nöjd den här gången, så ska nog inte hasta in i det.

Piercingarna har jag redan pratat om, oj vad svullna de är nu. Köttigt och saftigt.

Stackars kropp, vad jag utsätter den för en massa.

Imorrn ska den få smoothie på morgonen, så blir den glad.

Sen åker jag nog med barnen till parken och tränar en stund.

------------

-----

--

Om man skulle sova nu kanske.

Men jag älskar nätterna!

Jag vill inte sova. Brukar ligga och lyssna på musik i flera timmar innan jag sussar för natten.

Min fina fina solcellslampa ger sånt lugn, den är fantastisk.

Något jag måste göra innan jag lämnar Amerika för den här gången är att åka ut i öknen och meditera.

Det är medicin för själen.

<3