Looking back
-----
2007, i slutet av januari, åkte jag för första gången till USA.
I 3,5 månad var jag nanny åt ett rödhårigt litet yrväder vid namn Freddie.
Det är konstigt hur lite minnen jag har av det, fastän det bara var 4 år sedan knappt, och jag var 21 år.
Visst att man inte minns när mycket från när man var liten, men man borde ju minnas det som hände när man var 21?
Det var mycket på en gång, mycket nytt och annorlunda. Blev inte alls som jag tänkt och drömt om.
Så jag har förträngt många känslor och minnen från de första månaderna i det nya landet. Det var en hel del obehagliga känslor.
-----
-----
--
Men jag önskar att jag minns mer av Freddie. Han var väldigt söt :)
Sitter och kikar igenom bilddagboken, på de dagar då jag orkade ladda upp bilder och skriva.
Det är pirrigt när känslorna kommer tillbaka, hur det var att komma hit för första gången.
Hur nytt allting var, man såg varenda detalj med nya ögon.
Känns som att det var 15 år sedan och jag var ett litet barn. Vad mycket jag har ändrats sen dess.
-----
--
-----
--
Pepe och Chico minns jag, åh va söta de var. Särskilt Pepe, han var min favorit.
-----
--
-----
--
Påväg till salsa klassen på college.
I den här första värdfamiljen hade jag ingen bil så jag tog bussen eller gick överallt.
Strongt gjort! Men ganska drygt också. Kom inte iväg på mycket kul då inte.
-----
--
-----
--
Jag var så söt och snäll och förståndig på den tiden ;)
-----
--
-----
--
En extremt trött jag, eller bara ögonen som kunde bli svullna vissa dagar.
Trött bebbe iaf.
-----
--
-----
--
Huh?
----
--
-----
--
----
--
Bada tyckte han om, den lille luringen!
Kissade alltid på golvet om man inte var snabb med ny blöja eller handduken över snoppen, haha!
-----
--
-----
--
Hans sängkamrat
-----
--
-----
--
På väg upp till Lake Tahoe
DUI
-----
--
-----
--
De två andra jyckarna som bodde på bakgården. Skittråkigt för dem, fick aldrig nå uppmärksamhet.
Liza och jag tog promenader med hundar och bebis nästan varje dag, men ändå, de hade behövt mycket mer tid.
-----
--
-----
--
Hank och Alice busar!
-----
--
-----
--
Pepe och Chico var verkligen speciella.
Chico brukade busa med mig. Han sprang efter mig, precis i hälarna, och så fort jag vände mig om kutade han åt andra hållet, mot sin hundkorg. Slängde sig ner på rygg och ville att jag skulle rufsa om honom och busa.
Haha, han var rolig! Jag minns hans små fötter och hur klorna klapprade mot trägolvet.
Och Pepe då, han var gosig den hunden! Varje kväll hörde man hans klipprande tassar komma mot mitt rum, sen såg man skuggan av hans ben i dörrspringan. Så krafset. Tassen som petar upp dörren på glänt. Igelkottsnosen som bökar dörren öppen. Ögonen som kikar in. Tvekar.
Pepe, come here! Klappar på sängen och lockar på honom.
Ögon som glimrar till, hela kroppen viftar glatt, några ivriga skutt och ett stort hopp och så är han uppe i sängen!
Snabb att burra ner sig under täcket, nära nära, och så ligga där och gosa en stund :)
Han tyckte också om att klämma in sig mellan mitt ben och stolen när bebin och jag satt i gungstolen.
Den lilla råttan! :)
-----
--
-----
--
Jag tyckte om rosa på den tiden :)
----
--
Ja det var det, vet inte vad jag ville säga med det här inlägget egentligen =P
Bara tänkte på vad mycket man vart med om egentligen. Det är härligt att tänka tillbaka på.
Även om just det här har ganska mörka minnen med sig också.
Jag blev lite nostalgisk nyss när jag gick ut och hämtade grejer ur min kyl, för att göra min 1,5 liter smoothie (yeaaah!)
Det slog mig hur lycklig jag är som har chansen att göra det här. Åka hit, bo här, uppleva allting igen.
Ta en paus från Sverige och vara här för en stund. Få återuppleva den där svårförklarade, spännande, speciella känslan som jag får här.
-----
--
Kommentarer
Trackback
