----

Här är det färdiga resultatet av 5 timmars pina. Nu är det helt klart, jag är väl ganska nöjd, även om det inte blev alls egentligen som jag tänkt från början. Men det blir det ju aldrig i mitt liv, så det är inget jag hakar upp mig på! :)

Det är bara att gå vidare och tänka glada tankar.

Klockan slår snart lunch och jag har knappt hunnit svälja frukosten.

Varit hos veterinären redan, badat Rocco och försökt hitta ett paket som inte ens är i huset, men som skulle plockas upp av en kille som ringde på dörren och möttes av min förvirrade nuna.

Finley påstår att hon har ont i magen och har fått stanna hemma. Hon verkar inte det minsta dålig, studsar runt överallt och leker och skrattar, så vi tror att det är nånting annat. Hon har svårt att få kompisar och det kan ju vara så att hon känner sig utanför och kanske blir lite utstött och mobbad.

Jag vet själv hur det var, jag blev retad i skolan första året och ville stanna hemma för det.

Sen vet jag också hur det känns att ha riktiga magsmärtor. Från typ fyran och framåt fick jag såna sjuka kramper i magen, de bara dök upp från ingenstans och det kändes som att jag skulle dö.

Som att magen skulle förvridas och ta livet av mig.

Så det lider hon ju inte av, för då skulle hon inte studsa runt som hon gör, utan ligga i fosterställning och be för sitt liv.

Jag ska se om jag kan prata med henne när hon kommer tillbaka från läkaren. Eftersom jag vet hur det är att vara mobbad så kanske hon kan ty sig till mig.

Det är inte lätt alla gånger! Jag har aldrig haft svårt att få vänner egentligen, anledningen till att jag var mobbad var mesta att de var nyfikna. För rätt som det var var jag populär och alla ville leka med mig.

---

Jag längtar efter alla där hemma nu, jag har insett vilka underbara själar jag har som vänner.

Och jag vill hem och träffa dem! Och få berätta hur mycket jag tycker om dem och hur glad jag är att just våra vägar möttes. För de är bra fina. Det kommer bli en kul vistelse hemma, innan nästa resa.

Lite hit och dit och hälsa på folk! :)