Dagen efter togs livet ifrån henne.

Jag hade skuldkänslor då över att jag inte hunnit gosa med henne på länge, gosa sådär som vi brukar göra. Sitta och prata en stund och mysa hur mycket som helst.

Nu kommer det aldrig bli av igen. Nu kommer det alltid göra ont av att tänka på att jag inte fick säga henne hur mycket jag älskar henne, en sista gång. Jag som sa att vi skulle mysa hon och jag. Det blir inte så.

I torsdags blev hon påkörd och dödad. Finaste Trixie som alltid är här, alltid skulle vara här.

Hon som är omtyckt av så många, som glädjer förbipasserande, som alltid kommer skuttande när man ropar på henne.

Älskade gumman.

Det kom som en chock, jag hade kommit tillbaka med Rocco från en promis, kastade bajspåsen i tunnan och skulle gå in när grannens dotter kom ut ur sin bil. Det var bara ett staket emellan oss så vi var tvungna att säga hej, annars undviker hon helst all sorts kontakt. Men nu sa hon hej.

Och så fortsatte hon.

"Jo, jag måste säga en sak. Du vet Trixie, min katt?"

"Ja, sa jag, den fläckiga, jo det vet jag vem det är."

"Ja, fortsätter hon, well... Trixie blev påkörd av en bil i torsdags och dog."

Här blir jag helt paff. Jag måste ha sett så himla dum ut. Min hjärna bara stannade av.

Jag tittade på henne och tänkte: nej hon skämtar. Hon har nog bara stängt in henne för att jag inte ska kunna gosa med henne nå mer.

Asså, fattar ni, vilka tankar som hann passera under några knappa sekunder!

Dottern är svår, hon hälsar aldrig på nån av oss och ibland när vi gosat med Trixie har hon ropat på henne och tagit in henne.

Så därav mina tankar.

Jag frågade henne: är du seriös?? Skojar du??

Nej, sa hon. Det var min bror (eller mor, jag hörde inte riktigt) som hittade henne. Jag är helt förstörd. Men jag ville bara säga det för jag vet att ni tycker om henne.

Fortfarande, jag typ bara stirrar på henne och hoppas att det ska vara fel. Jag sa de mest dumma oigenomtänkta saker, men jag kunde bara inte ta till mig det hon sa. Jag tänkte, nej, det kan inte stämma. Jag såg henne ju, när var det, vad är det för dag idag?? Helt rörigt i hela skallen. Jag såg henne ju, jag pratade ju med henne bara för någon dag sedan när Rocco och jag var ut! I onsdags, var det väl.... ja, i onsdags. Och i torsdags... oh nej, nej nej nej, då är det sant!!

Jaha... sa jag när det började bränna inför ögonlocken, och så luffsade jag in utan att säga hejdå.

Så fort jag vänt henne ryggen började ögonen fyllas av tårar och när vi stod i hallen brast det.

Min älskade Trixie gumma! Borta för alltid.

Och vi som skulle mysa, som jag sa till henne.

:,(