~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

och jag har insett sa mycket grejer att jag borde borja skriva dagbok igen. Jag behover den dar tryggheten en dagbok ger, den ar den dar vannen man kan beratta allt for och som inte berattar det vidare.

Jag var ute hos Shawn iforrgar och tatuerade mig. Skulle dra ut en piercing ocksa men det hann vi inte med, glomde bort det, vart lite hastigt till taget. Som iofs visade sig vara en timme sent men det visste vi inte da.
Iaf. Det var den basta gangen nansin med Shawn tror jag. Jag har alltsa under de 3 ar vi kannt varandra aldrig kunnat prata med honom, men iforrgar bara flot det pa. Vi pratade, skamtade, skrattade, precis som riktigt bra vanner.
Det var sketanice! Vi pratade liksom om allting, delade tankar som vi aldrig gjort forut. Galet var det, att jag inte kunnat gora det forut nar jag liksom hade chansen med honom. Det kandes riktigt riktigt bra.




Har ar  nya tattoon. Ska adda mer blommor sa smaningom sa det gar ihop
 battre.


Igar var jag pa bio med Sabina och My, vi sag Blue Valentine. Den filmen var riktigt bra, jattebra, underbar, rolig, sorglig, tankvard, allt! Jag holl pa att borja bola nar de borjade disskutera karlek, det ar exakt den konversationen jag hade med Shawn i forrgar och Sabina igar. Jag har aldrig varit kar, tor jag. Bara fortjust och liksom "had a crush on".
Det var jatteintressant att hora bade Shawn och Sabinas tankar kring just karlek, och sa nar det kom upp aven i filmen sa bara bubblade kanslorna upp i mig. Jag blev helt sentimental och ledsen, kande mig sa javla ensam och tom. Varfor kan inte jag hitta den dar manniskan som jag ar kar i, eller assa typ tycker om sa mycket att det kanns helt ratt?
Jag har dejtat sa fina killar, assa jag kanner verkligen sa fina manniskor. Men det har aldrig klickat pa det dar extra planet. Jag vet inte om det ar jag som ar for petig, eller jobbig liksom.
Jag skulle vilja hitta den dar som det bara kanns ratt med. Och da menar jag inte att det maste vara Mr Right (eller Miss Right for den delen) som jag ska spendera hela livet med, men ska jag ha ett forhallande med nagon sa maste det vara nara att vara sa perfekt. Annars haller jag det garna pa vanskap med fordelar planet.
Fattar ni vad jag menar?

Jag vet inte, jag bara babblar. Men just nu kanner jag mig faktiskt riktigt ensam. Jag brukar hata att erkanna det nar de kanslorna kommer krypande, men nu maste jag faktiskt face the facts. Jag vill ocksa ha ett forhallande.
Jag vill kunna ligga och bara prata i flera timmar, ligga och mysa och klia nagon pa ryggen, dra dem genom haret, snusa dem i nacken, titta pa film och bara vara, hitta pa roliga saker, skratta, dela livet.
Damn.

Men men! Livet gar vidare. Sa lange man lever finns det en chans att det blir roligare.  :)
Jag njuter iaf av L.A. Njuter. Igar nar vi akte hem fran bion var himlen stjarnklar och liksom mork men ljus mot horisonten. Man sag konturerna av bergen och palmerna, alla ljus av husen pa kullarna. Sa vackert. Sa otroligt underbart, mysigt, stort, fantastiskt. Jag alskar verkligen L.A.
Bara det att det alltid hander saker. Det var ju Rose Parade dagen efter nyar, da dom aker runt med massa stora flottar, eller typ, ja jag vet inte vad man ska kalla det. Sana har ---->




Iforrgar nar Sabina och jag var pavag hem fran.... men josses, vad gjorde vi igar? Vilket fantastiskt minne jag inte har.
Men hjalp, ja jag vet inte vad vi hade gjort. Jooo, vi akte hem fran tagstationen, sa var det! Vi korde tillbaka hem och en polisbil kom farande i en javla fart i en korsning. Vi borjade prata om poliser och om att Sabina skulle vilja vara polis mm mm.
Helt plotsligt nar vi kort en bit till ser vi en polisbil till langre fram pa vagen. Och sa en till. Och en till. En till, en till. Till slut ar de 10 stycken och de sprider sig och kor over hela vagen, aven pa var sida. Vi bah: whaaaa, vad fan ar det som hander?? Ar vi pa forsta parkett pa nagon crime scene eller? Spannande!
Men sa kommer det en san dar flotte korande. Da har de alltsa kallat in halva polistyrkan for att eskortera en flotte, som knappt tacker en fil liksom. Sa typiskt amerikanskt.
Sa kul ocksa att det hande exakt precis da vi pratade om just poliser. Sa kommer halva karen korande liksom.
:)

Har om morgonen korde en skeeetastort flygplan over huset ocksa. Det dundrade som fan och jag trodde nastan det var jordbavning, eller krig pa gang. Sen ser jag varsta jakla planet som susar over huset, stort som satan ar det, som ett krigsplan. Trodde nastan det var ett UFO, hoppades lite pa det. Hade vart coolt.

Man ar aldrig uttrakad i den har staden. Och blir man det ligger Vegas bara 4 timmar bort. Tjing!
:D

Pa agendan idag da. Shopping. Folja med Ryder till skolan och vanta pa henne i 1,5 timme med Sabina. Ga runt pa Melrose lite och kolla. Det blir nice! Solen skiner idag sa det blir skont att vara ute :)