~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Jag ar halvt anfadd efter att ha jagat efter hetingens hund langs vagen. Hon kom och halsade pa mig nar jag satt pa trappen, utan sin pappa saklart... men iaf, jag gosade med henne en stund och sen gick hon ivag.
En stund senare ser jag en bil utanfor tomten som tvarnitar och kor, bromsar och kor. Snart fattar jag varfor, det ar ju hunden som jagar den.
Bilen forsoker kora ivag men hunden springer kors och tvars sa den kan knappt kora framat. Jag ropar pa hunden men hon lyssnar inte. Jag springer ut och hoppar over staketet och fortsatter ropa.
Bilen lyckas kora ivag en bit, sen stannar den nar hon springer framfor den och sa haller dem pa ett tag.
Nu ar de ganska langt borta och nar hunden antligen ar bakom bilen sa trycker foraren gasen i botten och speedar ivag med hunden som en greyhound kutandes efter.
Jag ropar forgaves och springer lika snabbt jag. Nog for att jag fattar att hon nog kommer tillbaka nar hon trottnat men man vet ju aldrig, tank om hon faktiskt blir overkord och foraren sticker. Bilen aker och hunden sitter och stirrar pa mig langt dar borta pa vagen. Hon kommer glatt springades nar jag ropar och vi gar tillbaka tillsammans.
Tva av tjejerna som jobbar har stod utanfor och vantade for de hade sett hela handelseforloppet. De tycker inte riktigt om att hunden springer los for hon ar tydligen inte sa snall mot deras hundar och springer ofta bort dessutom.

Anyways, jag satter mig och andas och gosar med hunden igen nar hennes hete agare kommer gaende. Han ler sa dar fint och mitt hjarta klappar som besatt av bade springmarschen och hetingen framfor mig.
Jag jagade just efter din hund langs med vagen, skamtar jag.
Haha, ja hon gor sadar ibland, sager han. Men hon vet vart hon bor sa hon kommer tillbaka.
Ja jag fattade nastan det sager jag, bushund!
Sa skrattar vi lite sadar ni vet.
Sen bah, silence. Typ, vad ska man saga nu? Han fragar hur jag trivs har ute och vad fan tror ni jag sager?? Jo jag trivs bra, alskar det har ute, men det blir lite ensamt att bara vara har ute.

VA?? Varfor sa jag sa??? Javla skithjarna, kunde den inte sagt nat annat??!!
Snabbt som attan fortsatter jag och bah: men jag aker ju snart tillbaka, sa jag njuter av att vara har. Det ar sa himla vackert, alskar att ta promenader har langs vagen.
Ja, sager han, det ar jattevackert. Jag tar alltid promenader har efter jobbet.
Aha, bra tanker jag, vet jag det :)
Och igar lag jag och kollade pa stjarnorna inlindad i filtar pa trappen, fortsatter jag. Sa himla vackert! Sant ser man ju aldrig i L.A.
Na, sager han, det ar som en annan varld. Natterna ar helt fantastiska.
Sen bah, jaha, det var det, vad ska jag nu saga.
So, how are you doing? sager jag.
Bara bra, sager han. Var inne i stan idag och utrattade arenden, handlade mat osv.
Nice, sager jag och tittar pa Wendy (hunden) och lockar pa henne. Sa hon kan typ lagga sig ner och gosa och bryta den dallriga stamningen som ar i luften.
Hon lyder saklart och gosar ner sig och jag bah:
du tog musten ur mig dar din buse!
Jag kommer pa att jag maste fraga om han anvander balsam pa henne for hon ar verkligen hur mjuk som helst. Men det gor han inte, hon ar bara naturligt supermjuk.
Hon ar jattegosig, sager jag, men jag tror hon lamnade efter sig en Wendymustasch pa mig nar vi satt pa trappen. Jag hade precis satt pa lypsyl nar hon kom och ville gosa och det kom pals overallt.
Han skrattar, mobilen ringer och han sager:
Kom Wendy, det ar middagsdags! Vi ses imorgon :)

Ah herre min gud, skapare, nagon, jag skakar. Det var helt underbart att fa yttra dom dar fa dumma orden till honom. Att fa st nara honom och verkligen kunna titta pa honom. De dar snalla ogonen, det fina leendet. Haret, piercingarna, hans langa, smala kropp. Jag kunde verkligen se allt idag och det var sa mysigt. Och vi log och var lite halv nervosa och visste knappt vad vi skulle saga. Iaf inte jag.
Oh my gosh, jag maste ta en promenad och lugna ner mig. Innan solen gar ner helt.
Ahh, ljuva stunder :)