Mina älsklingar
Åh herregud vad tomt det känns utan mina älsklingar.
Jag tycker att jag hört dem prassla runt i buren men så tittar man och den står tom. Det känns riktigt tomt i rummet och i kroppen just nu.
Att två så små djur kan ge en så mycket glädje, energi, kärlek. Det känns som att jag har haft Pussel och X i många år och inte bara de knappt 2 år som det blev. De har varit en så stor del av mitt liv dessa två år så just nu vet jag inte hur det ska gå att vara utan dem här hemma. Tack och lov att vi åker iväg idag så jag slipper sitta och bara känna tomheten. Dom är med mig i mitt hjärta för alltid det vet jag ju, men jag kommer sakna deras fysiska närvaro något enormt. Deras mjuka magar, sötaste tassar, pigga kloka ögon, tunna fina öron. Jag älskar varje del på mina små krabater <3<3
Pussel och X, mamma älskar er av hela sitt hjärta och kommer alltid bära med de fina minnen ni gav mig. Hälsa alla mina älskade djur i himlen så ses vi tids nog <3<3

17 augusti 2008 hade jag lyckan att få hem de mest underbara, fina råttorna i världen

Det var lilla blyga, krulliga rexen Pussel

Och den inte alls blyga, kaxiga lilla X

Frukostgröten

Pusselgumman med världens finaste tassar

Att lära sig gå på lådan fixade det i ett nafs! Bara att ställa in en glasslåda med kattsand i, lägga i deras bajskorvar och wola! De fattade vinken på en gång :)

Lillan äter smörgås med pappa

Jag och Pusselgums

Det här är Lillan det. Komma och rycka tag i läpparna på en för att se vad man gömmer för gott i munnen :)

Lillan är en riktig mysgris som kan sova hur som helst. Att komma hem och öppna buren för att mötas av hennes gäspningar är något jag kommer sakna oändligt mycket. Hon brukar alltid plira på en med sina pepparkornsögon, gäspa, gosa ner huvudet i min hand, gnissla tänder och skaka på ögonen. Då vet man att hon njuter ocg myser :)
Älskade älskade gumma, vad ska jag göra utan dig? :,(

Som sagt, sova hur som helst :)

Kika lite här, vad är det för paket mamma fått??

Mysdjuren <3<3

Gosa i hängmattan

Sova helt ihopknölad

Lillan och jag

Älskade nyfikna råttsnuttor. Livet känns redan enormt tomt utan er tassande omkring.
Nu ska jag passa på att mysa med dem innan vi begraver dem. Jag stoppade ner dem i bh:n så de är som mina små känguruungar en sista gång.
Tårarna rinner och jag förstår inte hur jag ska kunna gräva ner dem, aldrig få hålla i dem igen, aldrig lukta bakom deras fina öron, pussa deras mjuka magar, gosa med deras underbara svansar. Tomt är det, men det kommer nog kännas lättare med tiden. Det gör det ju alltid, tack och lov.
Älskar er <3<3

Kommentarer
Trackback