Riktigt fina vanner vaxer inte pa trad. De kan vara riktigt svara, ibland omojliga att hitta. Men Natalie bara dok upp dar pa busstationen i Glendale i mars 2007 tror jag att det var. Fragade om bussen och taget, det visade sig att vi skulle samma rutt upp mot San Francisco sa vi fortsatte prata. Insag att vi bodde 5 min ifran varandra och hade liknande intressen.

Och pa den vagen var det! Vi bytte nummer och borjade hanga och i henne hittade jag en underbar, fantastisk van. En san som kan konsten att verkligen lyssna, ge rad och forsta. Som alskar att prata och skamta och kan beratta saker pa det mest roliga satten. En san som har ett skratt som smittar av sig. Som alltid ar pa att gora saker, sasom att ata ute fast man borde spara pengar (vem kan motsta Ichi Ban Sushi??), parasaila pa Catalina, folja med och hika i bergen med alla skumma manniskor. Herregud jag skrattar fortfarande at alla minnen med henne. 2 ar har gatt sen vi stod dar utanfor mitt hus, helt rodgratna och sa hejda till varandra. 2 ar sedan! Tiden har gatt fort. Men nu ar det bara 2 veckor kvar, sen ses vi igen! Och vi ska ha sa sa kul i sommar!




See you soon my foxy friend ;P